Alec Carlberg
Uppväxt:
Alec Carlberg föddes 31 december 1945 i Stockholm, med en engelsk mor, Mercia Buchanan-Bain och en svensk far, Lennart Carsten Carlberg. Alecs mor var från den engelska arbetarklassen medan hans far var från den övre svenska medelklassen. Föräldrarna hade träffats i London och även om Alec föddes i Sverige tillbringade han sina första år tillsammans med sin mor i London. Efter ett par år återförenades föräldrarna och de flyttade till Sverige. Vid hemkomsten till Stockholm var familjen först boende hos släktingar för att senare flytta ut till Bromma. Alecs mor som under kriget jobbat med allt från att tillverka bomber till att sälja cigaretter fick nu vänja sig med livet som hemmafru.
Alec lärde sig inte läsa förrän han var i tioårsåldern, och hans studietid blev utdragen då har först tillbringade sex år i folkskolan, fyra år i realskolan och till sist fyra år på gymnasiet. Han var ivrigt påhejad av sin mor som hade som mål att Alec skulle ta studenten, vilket han gjorde 1967 med bra betyg.
Politiskt engagemang:
Under tiden i realskolan väcktes det politiska engagemanget. Alec intresserade sig för Vietnamkriget och skrev uppsatser i ämnet. Utifrån moderns arbetarklassuppväxt var det naturliga valet för Alec att engagera sig i vänsterrörelsen. Intresset kring Vietnamkriget och frågor kring imperialism gjorde att Alec tidigt blev intresserad av maktdiskussioner. Han brukade också stå utanför skolan i Alvik och sälja Ny Dag, vänsterpartiets tidning.
1970 började Alec studera statskunskap vid Stockholms universitet, dock gick studierna dåligt och Alec valde att hoppa av efter två terminer, för att istället fortsätta via kvällskurser. Fem år senare tog Alec en Pol mag i statskunskap som även inbegrep ämnen som statistik, samhällskunskap och socialpedagogik.
Under åren fortsätter Alecs politiska intresse och 1974 kom Alec med på VPKs lista till landstinget, där han också blev invald under två mandatperioder. Alec satt med i Hälso-och sjukvårdsnämnden och blev där intresserad av psykiatrifrågor men också av missbruksfrågor. Senare blev Alec invald i Stockholms kommunfullmäktige, också där invald under två mandatperioder. Under den sista mandatperioden deltog Alec som ledamot i Socialnämnden och då väcktes det riktiga intresset för missbruksfrågor. En fråga som debatteras var metadonbehandlingar för människor med ett opiatberoende, vilket då endast gavs i Uppsala.
Yrkeskarriär:
Tidigt i sin yrkeskarriär började Alec arbeta i Göteborg för Kommunistisk ungdom som ansvarig för upplagan av tidningen Ny Dag. Alec arbetade halva veckor i Göteborg och halva veckor i Stockholm med att bygga upp Kommunistisk ungdom i Stockholmsområdet. Alec arbetade också korta perioder som lärare via en vikariepool men i stort sett hade han inga arbetslivserfarenheter förutom inom det politiska. Via en liten annons i Aftonbladet såg Alec jobbet som förbundssekreterare för RSMH, ett jobb han sedermera fick. Detta är också hur Alec tog första steget in i klientrörelsen. Inom RSMH drevs kampen mot de stora mentalsjukhusen för att istället satsa på kooperativ och arbetsträning.
RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- & narkotikabrukare)
1977 började Alec sitt arbete som förbundssekreterare för RFHL, där fokus för organisationen är frågor kring den svenska narkotikapolitiken. Senare blev Alec också ordförande för RFHL.
Basta
Sedan 80-talet spenderar Alec sina somrar i Italien. En sommar läser Alec en artikel i en italiensk dagstidning, La Republica, om San Patrignano och grundaren Vicenzo Muccioli. Vincenzo är en hotellägare i Rimini som sett heroinmissbruket breda ut sig och tagit saken i egna händer genom att göra om en av sina lantegendomar utanför Rimini till ett rehabiliteringscenter kallat San Patrignano, som bygger på socialt företagande och egenmakt.
Alec blir intresserad och bestämmer sig för att åka dit. När han besöker San Patrignano första gången är det 700 personer där. Alecs första fråga till guiden rör hur mycket personal de har om de samtidigt har 700 intagna klienter. Guiden ser frågande ut och förklarar att på San Patrignano finns ingen personal, eller rättare sagt alla är personal. De driver alla San Patrignano tillsammans. När guiden visar runt får Alec se fantastiska arbetsplatser i allt från design och layout, syateljéer, Italiens tredje största stuteri till tryckeri och vinodlingar. Rehabiliteringsplatserna är gratis då San Patrignano säljer de produkter de tillverkar och också genom de donationer de tar emot.
Alec arrangerar en resa med politiker, tjänstemän och socialarbetare till San Patrignano och efter detta skapas en plattform för stöd till starten av Basta. Dock finns vissa farhågor och även om politikerna är för så finns en viss skepsis hos socialtjänstemännen. Alec föreslår att han ska ta fram en programskrift, Södertörnsmodellen, som bygger på idén om stöd från de fem Södertörnskommunerna. Skriften är finanseriad av landstinget och klar 1992, och efter det är marken beredd för en start av Basta.
Alec tar då kontakt med kriminalvårdsanstalter och använder sina olika kontakter inom klientrörelsen för att skapa en startgrupp till hans idé om ett socialt arbetskooperativ. Han håller introduktionsmöten och utbildningar på ABF för målgruppen. Alecs vision är att det kommer ta fem år att bygga upp det sociala företaget.
Påverkansarbetet fortsätter och till sist är det fem Södertörnskommuner (Botkyrka, Haninge, Huddinge, Tyresö samt Nynäshamn), som bidrar med medel genom förköpta rehabiliteringsplatser, 500 000 kr per kommun och år. Dessa medel gör att den ideella föreningen kan förvärva gården Tingsätra i Nykvarn och därmed skapa en bas för verksamheten. Gården är ett gammalt behandlingshem som hade legat nere i flera år. Alec erbjuder kommunen att köpa gården för en krona, men det slutliga budet blir sju miljoner kronor, och gården kan köpas tack vare lånet (de förköpta platserna) från kommunerna. Under de följande tio åren återbetalas medlen till de fem kommunerna genom att de använder sina förköpta rehabiliteringsplatser.
Basta Arbetskooperativ, ideell förening som bedriver näring, är namnet som registreras på dåvarande Patent- och registreringsverket, PRV, hösten 1994. Samtidigt flyttar Alec tillsammans med fyra personer med tidigare erfarenhet av missbruk och kriminalitet till gården och det är starten av Basta.
Det sociala företaget som skapades var ingen svensk kopia av San Patrignano utan en egen modell med mycket inspiration från det italienska exemplet. Bastas idéer om rehabilitering genom företagande visade sig vara hållbara och idag har Basta expanderat och utvecklats till en koncern med den ideella föreningen Basta som moderföretag, med anläggningar och verksamhet på flera platser runt om i Sverige.
Utmärkelser
- Årets företagare, Rotary Nykvarn (2005)
För skapandet av Basta arbetskooperativ, ett företag som genom mångsidig verksamhet med kommersiell bärkraft erbjuder arbete, gemenskap och rehabilitering för personer med drogrelaterade problem.
- Hedersdoktor vid samhällsvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet (2011)
För sina förtjänstfulla insatser i samarbetet med universitetet.
- CSAs hedersstipendium (Centralförbundet för socialt arbete) (2012)
För sina omfattande och nydanande insatser för missbrukare, fattiga och de som befinner sig i samhällets utkant.
- St Eriksmedaljen, Stockholm Stad (2010)
För att under alla år varit eldsjälen och den drivande personen bakom Basta, brukarkollektivet som bygger på brukarnas eget ansvar.
Bibliografi i urval
A. Carlberg, Framtidens företagande – om socialt företagande och entreprenörskap, Nutek, 2007.
A. Carlberg, Ett bättre liv är möjligt – om empowerment och social mobilisering, Nutek, 2006.
A. Carlberg, Socialt företagande, Om den sociala ekonomins dynamik – Exemplet Basta Arbetskooperativ, Socialstyrelsen, 2001.