Alec Carlberg
Uppväxt:
Alec Carlberg föddes 31 december 1945 i Stockholm, med en engelsk mor, Mercia Buchanan-Bain och en svensk far, Lennart Casten Carlberg. Alecs mor var från den engelska arbetarklassen medan hans far var från den övre svenska medelklassen. Föräldrarna träffades i London och även om Alec föddes i Sverige tillbringade han sina första år tillsammans med sin mor i London. Efter ett par år återförenades föräldrarna och de flyttade till Sverige. Vid hemkomsten till Stockholm var familjen först boende hos släktingar för att senare flytta ut till Bromma. Modern som under kriget jobbat med allt från att tillverka bomber till att sälja cigaretter fick nu vänja sig med livet som hemmafru.
Alec lärde sig inte läsa förrän han var i tioårsåldern, och hans studietid blev utdragen då han först tillbringade sex år i folkskolan, fyra år i realskolan och till sist fyra år på gymnasiet. Han var ivrigt påhejad av sin mor som hade som mål att Alec skulle ta studenten, vilket han också gjorde 1967 med bra betyg.
Politiskt engagemang:
Under tiden i realskolan väcktes det politiska engagemanget. Alec intresserade sig för Vietnamkriget och skrev uppsatser i ämnet. Utifrån moderns arbetarklassuppväxt var det naturliga valet för honom att engagera sig i vänsterrörelsen. Intresset kring Vietnamkriget och frågor kring imperialism gjorde att han tidigt blev intresserad av maktdiskussioner. Han brukade också stå utanför skolan i Alvik och sälja Ny Dag, vänsterpartiets tidning.
1970 började Alec studera statskunskap vid Stockholms universitet, dock gick studierna dåligt och han valde att hoppa av efter två terminer, för att istället fortsätta via kvällskurser. Fem år senare tog han en Pol mag i statskunskap som även inbegrep ämnen som statistik, samhällskunskap och socialpedagogik.
Under åren fortsatte det politiska intresset och 1974 kom han med på VPKs lista till landstinget, där han också blev invald under två mandatperioder. Han satt med i Hälso-och sjukvårdsnämnden och blev där intresserad av psykiatrifrågor men också av missbruksfrågor. Senare blev han invald i Stockholms kommunfullmäktige, också där invald under två mandatperioder. Under den sista mandatperioden deltog han som ledamot i Socialnämnden och då väcktes det riktiga intresset för missbruksfrågor. En fråga som debatterades var metadonbehandlingar för människor med ett opiatberoende, vilket då endast gavs i Uppsala.
Yrkeskarriär:
Tidigt i sin yrkeskarriär började Alec arbeta i Göteborg för Kommunistisk ungdom som ansvarig för upplagan av tidningen Ny Dag. Han arbetade halva veckor i Göteborg och halva veckor i Stockholm med att bygga upp Kommunistisk ungdom i Stockholmsområdet. Han arbetade också korta perioder som lärare via en vikariepool men i stort sett hade han inga arbetslivserfarenheter förutom inom det politiska. Via en liten annons i Aftonbladet såg han jobbet som förbundssekreterare för RSMH, ett jobb han sedermera fick. Detta är också hur Alec tog första steget in i klientrörelsen. Inom RSMH drevs kampen mot de stora mentalsjukhusen för att istället satsa på kooperativ och arbetsträning.
RFHL (Riksförbundet för hjälp åt läkemedels- & narkotikabrukare)
1977 började Alec sitt arbete som förbundssekreterare för RFHL, där fokus för organisationen var frågor kring den svenska narkotikapolitiken. Senare blev han också ordförande för RFHL.
Basta
Sedan 80-talet spenderade Alec sina somrar i Italien. En sommar läste han en artikel i en italiensk dagstidning, La Republica, om San Patrignano och grundaren Vicenzo Muccioli. Vincenzo var en hotellägare i Rimini som sett heroinmissbruket breda ut sig och tagit saken i egna händer genom att göra om en av sina lantegendomar utanför Rimini till ett rehabiliteringscenter kallat San Patrignano, som byggde på socialt företagande och egenmakt.
Alec blev intresserad och bestämde sig för att åka dit. När han besökte San Patrignano första gången var det 700 personer där. Hans första fråga till guiden rörde hur mycket personal de hade om de samtidigt hade 700 intagna klienter. Guiden såg frågande ut och förklarade att på San Patrignano fanns ingen personal, eller rättare sagt alla var personal. De drev alla San Patrignano tillsammans. När guiden visade runt fick Alec se fantastiska arbetsplatser i allt från design och layout, syateljéer, Italiens tredje största stuteri till tryckeri och vinodlingar. Rehabiliteringsplatserna var gratis då San Patrignano sålde de produkter de tillverkade och också genom de donationer de tog emot.
Han började besöka San Patrignano regelbundet och tanken började gro om att starta något liknande i Sverige. Detta var år 1990 och i Sverige upplevde många kommuner en ekonomisk kris. Alec tog kontakt med fem stockholmskommuner och när han beskrev hur San Patrignano fungerade, där också vårdplatserna var gratis, blev många intresserade.
Han arrangerade en resa med politiker, tjänstemän och socialarbetare till San Patrignano och efter detta skapades en plattform för stöd till starten av Basta. Dock fanns vissa farhågor och även om politikerna var för, så fanns en viss skepsis hos socialtjänstemännen. Alec föreslog att han skulle ta fram en programskrift, Södertörnsmodellen, som byggde på idén om stöd från de fem Södertörnskommunerna. Skriften var finanseriad av landstinget och klar 1992, och efter det var marken beredd för en start av Basta.
Alec tog kontakt med kriminalvårdsanstalter och använde sina olika kontakter inom klientrörelsen för att skapa en startgrupp till hans idé om ett socialt arbetskooperativ. Han höll introduktionsmöten och utbildningar på ABF för målgruppen. Visionen var att det skulle ta fem år att bygga upp det sociala företaget. Påverkansarbetet fortsatte och till sist var det fem Södertörnskommuner (Botkyrka, Haninge, Huddinge, Tyresö samt Nynäshamn), som bidrog med medel genom förköpta rehabiliteringsplatser, 500 000 kr per kommun och år. Under de följande åren återbetalades medlen till de fem kommunerna genom att de använde sina förköpta rehabiliteringsplatser.
Genom ett lån kunde den ideella föreningen förvärva gården Tingsätra i Nykvarn och därmed skapades en bas för verksamheten. Gården var ett gammalt behandlingshem som hade legat nere i flera år. Alec erbjöd kommunen att köpa gården för en krona, men det slutliga budet blev närmare sju miljoner kronor.
Basta Arbetskooperativ, ideell förening som bedriver näring, var namnet som registreras på dåvarande Patent- och registreringsverket, PRV, hösten 1994. Samtidigt flyttade Alec tillsammans med fyra personer med tidigare erfarenhet av missbruk och kriminalitet till gården och det var starten av Basta.
Det sociala företaget som skapades var ingen svensk kopia av San Patrignano utan en egen modell med mycket inspiration från det italienska exemplet. Bastas idéer om rehabilitering genom företagande visade sig vara hållbara och idag har Basta expanderat och utvecklats till en koncern med den ideella föreningen Basta som moderföretag, med anläggningar och verksamhet på flera platser runt om i Sverige.
Alecs vision var att ett bättre liv är möjligt för människor i utsatthet. Detta var något som gick från ord till handling då han grundade Basta. Inom ramen för Basta startade Alec även yrkesutbildningar öppna för alla att söka och var också initiativtagare till en universitetskurs där brukare på lika villkor mötte blivande socionomer.
Utmärkelser:
- Årets företagare, Rotary Nykvarn (2005)
För skapandet av Basta arbetskooperativ, ett företag som genom mångsidig verksamhet med kommersiell bärkraft erbjuder arbete, gemenskap och rehabilitering för personer med drogrelaterade problem.
- St Eriksmedaljen, Stockholm Stad (2010)
För att under alla år varit eldsjälen och den drivande personen bakom Basta, brukarkollektivet som bygger på brukarnas eget ansvar.
- Hedersdoktor vid samhällsvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet (2011)
För sina förtjänstfulla insatser i samarbetet med universitetet.
- CSAs hedersstipendium (Centralförbundet för socialt arbete) (2012)
För sina omfattande och nydanande insatser för missbrukare, fattiga och de som befinner sig i samhällets utkant.
Bibliografi i urval:
A. Carlberg, Framtidens företagande – om socialt företagande och entreprenörskap, Nutek, 2007.
A. Carlberg, Ett bättre liv är möjligt – om empowerment och social mobilisering, Nutek, 2006.
A. Carlberg, Socialt företagande, Om den sociala ekonomins dynamik – Exemplet Basta Arbetskooperativ, Socialstyrelsen, 2001.
